.

Yes yes ya'll. I'm back and I'm broken. Broken som i mentalt nedbruten? Nee inte riktigt. Men en liten bit på vägen har jag nog kommit ändå. Vi hade ett samtal innan om att man inte kan ha kvar kakan och äta upp den. Men han vill ha båda, så jag sa att han kan få mina smulor. Smulorna han får är min vänskap, men det lät inte som att det dög riktigt. Vad kan jag egentligen göra? Ingenting faktiskt. Det slutade med att jag sa att jag inte vill vara inblandad i nåt jävla triangeldrama och att han får göra nånting åt det och att jag tyckte att han var trög. Jag har alltså inte vaknat på min snälla sida idag.
Och D kommer hit och jobbar. Ska jag le, säga hej och välkommen in, eller vadå? Nee för att ååååh han är också trög. Jättekul för dig att du får jobba i Jkpg såhär på vårkanten. Men du får nog uppleva resten själv skulle jag tro. Men sen kommer han där med sitt finurliga leende och jag blir sådär äckligt knäsvag och så är vi på ruta ett igen. Jag vet det. För så har det varit i över ett år nu.

Och nu kanske ni tänker ojdå positiva Kattis har vaknat. Men där har ni fel. För jag är positiv. Min vän får jobba med nåt hon tycker är kul, min andra vän var här och förgyllde min helg, min pappa ska bjuda mig på lunch strax, solen lyser, jag mår ok. Haha jag var på vårdcentralen idag. Eller ja, kul var det väl inte egentligen, men han måste trott det var fel i mitt huvud istället för magen. Har du verkligen gått med ont i magen i flera år utan att kolla upp det? Ja men vad fasen.. Alltså jag har ju inte ont varje dag på året och då blir det ju liksom inte av, men han tyckte det var bra att jag tog tag i det nu iaf. Det är mycket som ska tas tag i nu.

Cause I know it's impossible..