.

En sak jag är trött på, det är den ständiga frågan. Jag tror att alla har fått den nån gång, men jag, jag får den i överflöd. Jag orkar inte lyssna längre! Är ni redo, för här kommer den: Hur går det med killarna?
Ok. 1, varför är alla så nyfikna hela tiden? 2, hur många killar får man egentligen ha?! Med tanke på "killarna" i frågan.. 3, vadå, hur ska det gå då? För det kan jag undra ibland. Ska det gå bra, ska det gå dåligt, ska det gå sådär eller ska det gå skitbra? Måste det gå på ett visst sätt, för ibland känns saker och ting jävligt osäkra..

Men jag tänkte på det. Att det kanske egentligen skulle vara bra att ha flera killar. För då kanske man inte tröttnar på nån av dom, om man får umgås lite med varje liksom. Det hade ju varit perfekt haha. Ha en kille till att mysa med, en som får städa, en som lagar mat, en som kör mig på mina shoppingturer, en som betalar alla mina resor och en som masserar min rygg. Perfekt. 
Ne jag känner att jag ska nog bli lyxhustru. Vi pratade om det förra sommarn, jag och M. Hans syrra var nämligen det. Jag tyckte det lät jättebekvämt! Jag "grät" så himla mycket över den där 2000:- väskan i Köpenhamn och M sa att hans syrras man skulle köpt den direkt om hon bara råkade titta på den. Vaa fan. Hur orättvist ska livet vara egentligen?! Haha.. Where's my white knight in his shiny armour?