.

Allt som oftast har allting en logisk förklaring. Inte allt, men nästan allt. Jag har tänkt så det knakat, jag har gråtit, jag har varit arg, jag har ignorerat problemen i fråga och bara struntat i det. Jag bryr mig så mycket att jag inte orkar bry mig längre. Men när jag väl får veta orsaken så har jag så svårt för att ta till mig det. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Vad kan jag säga för att det ska bli bättre? För det är just det jag inte kan nu. Mot sjukdomar har jag ingen makt! Och det gör mig så jävla arg. Det är ju jag som ska vara stark och stötta, men jag har ingenstans att hämta kraft ifrån just nu. Det spelar ingen roll hur mycket jag sitter och tänker på det. Jag kan ändå inte göra nånting för att det ska bli bättre. Om det bara kunde drabba mig istället för alla jag tycker om..