.

"jag vet att jag bara sårar.

och jag hatar mig själv för det väldigt mkt du och alla andra kompisar är dom underbaraste man kan ha . men det förstör jag genom att såra er och beter mig som skit. hatar mig själv för det. varför ska jag alltid förstöra. det som höll på att bli så bra det förstör jag på 1 sekund. vill inte förlora er ju. ni är dom bästa vännerna man kan ha . och jag förstör det. underbara vänner hittar man bara en gång i livet och dom håller jag på att förlora och allt är mitt fel. förstår inte varför jag alltid ska krångla till det. få andra att må dåligt. hatar mig själv så jävla mkt. förstår ifall ni inet vill ha kavr mig som kompis längre fullt förståligt faktiskt. men jag vill bara att ni ska veta att jag älskar er . men jag visar det på ett jävligt konstigt sätt. förlåt för att jag alltid sårar."

Det här fick jag av en vän en gång. Vad hände, vad gick snett och när hände det? Förutom den delen där hon skriver att hon hatar sig själv så verkar det som att hon kunde tänka lite bättre innan.
Men det här är längesen. Nu känns det som att det inte spelar någon roll. Alla gör ju sina val. Jag har gjort mina. Ett av mina val är att inte umgås med folk som bara gör mig illa. Än så länge lyckas jag ganska bra. Sen tar det ju faktiskt lite tid att inse saker och ting. Men om just detta kan jag tänka jävligt klart. Ajökens.