.

Hela min vardag har vänts upp och ner dom senaste veckorna. Jag kanske inte hade nån så stor vardag till att börja med, men den var min. Bara min. När jag väl känner att det är skönt att vardagen bara är min, så kommer det nån annan och inkräktar på den. På gott och ont.

Jag har svårt för att planera min tid. Jag är inte den som tycker om att veta vad jag ska göra dygnets alla 24 timmar. Det är skönt när allt bara kommer och går. Att inte veta helt och hållet vad som händer. Tider och platser har aldrig varit något för mig. Dagens humör, det blir som det blir. Och så kommer dom här dagarna när jag bara känner mig helt låst. Jag har sjukt mycket att göra! Som jag borde göra. Men det blir inte av för jag känner mig pressad att passa in överallt, att finnas till hands och att bara vara alla till lags. Det är piss rent ut sagt! Och då händer det ingenting istället. Det är sol ute, men jag vill bara sitta inne. Dagens humör=skit.

Jag behöver nånting som jag inte vet om än. Jag känner inombords att nåt fattas, men jag vet inte vad. Att se en annan stad vore fint just nu. Om My hade bott kvar i Sthlm skulle jag antagligen hälsat på henne, eller så kunde jag hälsa på Nella i Gbg. Men sen spelar pengar in. Eftersom jag inte är ekonomiskt oberoende så begränsar det mig. Men snart behöver jag se nåt annat än Jkpg. Och då menar jag snart.