.

Nu har  jag bestämt att Örebro inte ska komma hit. Nu ska jag bara säga det till honom med. Usch. Ska han komma hit så ska det inte vara för min skull. Det känns alldeles för dumt/psykopatiskt. Inte åker man väl 18mil för att träffa någon? Jag hade inte gjort det iaf. Kanske någon man känt i flera år. Men inte sen i söndags. Nej, nej, nej. Det kan inte bli annat än dumt och konstigt. Så nej. Ett vänligt, men bestämt, nej.

My är hemma igen. Det märks. Och det är skönt. Jag tycker det är lite tråkigt här hemma när du är borta. Särskillt när du säljer mig till höger och vänster till folk jag aldrig träffat. Men det kan ju vara trevligt.. Nja. Du har möjligtvis inget kort? Så jag är lite förberedd iaf... Ha. Hoppas du får ditt nummer, så att ni kan gööra't!

Hultsfredsbiljetterna köptes i fredags. Tänkte att jag skulle hämta ut dom idag. Men orkar verkligen inte åka in. Ska ju klippa farfar med. Fan vilken lycka alltså. Det är alltid lika kul att höra hans tjat om hur varje hårstrå ska klippas och om hur farmor kör dåligt och hur snåla alla är. Ja, det är verkligen kul.. Fast nu äter han ju medicin igen så då kanske han är lite "normal". Man kan ju hoppas. Ja. Hoppas är bra.

Jag har så väldigt mycket med skolan just nu. Och jag orkar verkligen inte ta tag i någonting alls. Allt känns hopplöst och alldeles för nära inpå. Teoriprovet, gesäll-mini-provet, projektarbetet, religionen. Föna vågor, gör läggning, öva på långhårsuppsättning, kamma läggningen, gör strukturritningar. Jag Orkar inte! Jag vill ta studenten nu. Men den är det enda i mitt liv som känns avlägset just nu. Tiden går så fort, men ändå så sakta. Men jag tror att med Nellas hjälp ska jag nog klara mig igenom det här. Vi kan väl försöka ihop, Du & jag? Glöm inte hur bra du är i mina ögon ♥

Jag vet att du har rätt, klart att du har rätt. Alla vet ju att det är sant, det som du säger, J. Men ibland när man mår som jag gör just nu, då är det lite svårt att ta in och förstå. Förstå att man ska släppa taget om något värdefullt. Något som betyder så mycket att det gör ont. Jag har försökt så många gånger att göra det. Jag har hatat Dig på alla sätt som finns att hata. Jag har älskat Dig på alla sätt och vis för att kanske kunna förstå Dig. Jag har försökt att sluta tänka på Dig, på våra minnen. Men när mitt foto försvann så rasade alltihop samman. Det där fotot på oss två, det enda som jag hade på oss, som jag hade lagt uppochner vid min stereo som en påminnelse om att det är över. Det är borta och likaså är mina ambitioner om att glömma Dig och gå vidare. Varje dag är en lika hård kamp mot hjärtats alla känslor. Och varje dag försöker jag på nytt. Imorgon är en ny dag och då försöker vi igen. Fem djupa andetag och en iPod, sen är det bara att gå. Gå från allt som nånsin gjort mig illa.

Jag har nästan glömt bort dig. På riktigt. Häromdagen kom jag att tänka på när vi satt vid utsikten på Egnahem, du & jag, och firade att våren hade kommit. Första gången vi gjorde det var underbart och jag försökte komma ihåg känslan av att ha dig där nära mig. Men jag kunde bara minnas den andra gången vi firade in våren. Två år efter den första. När vi satt där och tittade på Huskvarna, som faktiskt är ganska fint där uppifrån, så kunde jag inte känna samma värme som första gången. Det var en helt annan sorts kemi mellan oss. En deprimerad känsla låg i luften och den kröp bara närmre inpå mig som att det var förutbestämt. Det kanske aldrig var meningen att det skulle vara du & jag för alltid men när inte ens mina minnen håller mig varm om hjärtat så blir jag ledsen på riktigt.. Det var väl därför som jag hade lite svårt att somna igår. Jag kommer knappt ihåg dig! Jag vill ha våra minnen för alltid. Jag vill kunna komma ihåg hur dina händer känns, hur dina läppar ler och hur dina ögon ser djupt in i mina. Jag vill ha känslan av att aldrig bli släppt ur din famn. Som den kvällen vi bråkade och du höll om mig så hårt att jag aldrig skulle kunna komma därifrån. Den känslan vill jag ha. En känsla av trygghet och förälskelse. En känsla av att du finns där för mig vad som än händer. Den finns inte. Kommer aldrig finnas hos dig mer. Det är det som gör mig så ledsen. Att jag kanske har kommit på det nu. Du & jag, det finns inte längre. Nu är det Du. Sen är det Jag. Och det gör ont. Väldigt ont. Men det är nödvändigt.
Det enda jag minns av dig är alla bråk som vi har haft i efterhand. Senast på juldagen. Dina ögon såg djupt in i mina, men inte på det sättet jag vill. Du gjorde mig rädd. För vad vet jag inte. Rädd för att se dig? Rädd för att du skulle säga ord som jag inte ville höra? Så jag gick därifrån. Eller jag gick ju inte direkt. Jag ramlade därifrån. Sen minns jag ju såklart sveket från Hultsfred. Det sitter för livet. Vad du tänkte med då det kan jag bara inte förstå. Men vad jag tänkte på, det är ett ännu större mysterium. Och det kommer förmodligen hålla sig olöst också.

---

Sen bilolyckan har allt kännts hopplöst och tråkigt. Innan den hände så var jag pigg, jag ville mer och det kändes som att allt började ordna upp sig. Nu är allt tillbaka på noll igen. Jag orkar inte med allting. Allt prat om hur glad man borde vara. Studenten, jobbet, praktiken, allt gnäll om hur man borde göra saker och ting som man inte har lust till. Det enda positiva just nu känns som att det är att jag har börjat träna. Men inte ens det kan jag ju göra fullt ut! Men nånstans ska man väl börja. Förhoppningsvis kommer jag upp på ruta ett snart. Det är väldigt tomt och ensamt här på botten.

..vill inte hata dig, men inte heller älska dig. Helst vill jag bara att du ska raderas ur mitt minne.
..vill inte ha nån lustig klapp på huvudet precis som att vi var värsta kompisarna. Det hade räckt med ett enkelt hej från din sida, tack.
...vill mer än något annat hitta tillbaka.
..vill inte fira jul egentligen. Då allt denna julen känns falskt, grått och tråkigt. Bara det att det inte finns någon snö gör mig ledsen.
..vill inte vara nån himmelsk skapelse. För det är jag inte. Det hade du vetat om du försökt lära känna mig innan du började ösa komplimanger. Det räcker nu. It's not gonna happen.
..vill komma ifrån den här staden, mer än nånting annat. Tack gode gud att Paris inte är långt borta nu!
..vill gå tillbaka några dagar i tiden, så att jag kunde kört mer försiktigt än vad jag gjorde. Önsketänkande dock.
..vill, och jag vill verkligen detta. Att vi får en underbar början på nästa år. Hört att vi ska festa från kl 00^00-12⁰⁰.. Helt ok!

Sen mina vänner. My, Malin och Angelica. Var rädda om er. Ni betyder mer för mig än vad ni tror. Tack för att ni ställer upp... Det finns inte ens ord för vad jag vill säga er.

Hur mycket jag än vill, så går det inte. Det räcker med ett litet litet ord, för dina ord borrar sig djupare in i mitt hjärta än vad någon annans gör. Vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Vad är det som händer egentligen. Ibland är världen bara uppochner. Fast ibland känns för tillfället som föralltid. Jag är inte ledsen. Men jag är heller inte glad. Som vanligt känner jag mig bara tom. Det är det jag gör nuförtiden. I fredags hade jag jättekul. Det är sånna kvällar jag behöver, men på natten fick jag mitt break. Förlåt att jag slängde ut alla dumma ord mot dig. Det var inte riktigt meningen att du skulle stå där och ta emot dom. Dom bara kom. Ett misslyckande. Igen.

Hur många chanser får man i livet? En, två? Eller har man hur många som helst. Jag har iaf bränt mina. Det vet jag. Med säkerhet. Ett misslyckande till.

Hej då. Vi kanske ses nån gång igen. Det är bara en textrad.

Jag vet att jag beter mig dumt, konstigt och larvigt när det kommer till han & hans tjejer. Men det är inte för att jag är svartsjuk, eller ja. Lite är jag väl det. Men mest är jag nyfiken. Varför är hon så mycket bättre än mig? Varför valde han henne? Men egentligen vet jag inte varför jag håller på som jag gör. För innerst inne vill jag inte ha tillbaka vårt förhållande. Bara lite, bara ibland. Men trots allt gjorde vi ju slut. Och det fanns ju en orsak till. Bara man kunde tänka på det lite oftare istället

Det är väldigt konstigt. Allt är väldigt konstigt. Att jag inte kan bestämma mig om något som jag så länge har tänkt på. Knäppt. Men nu har jag kommit på en ny! Och den är jag ganska säker på iaf. Men måste bestämma mig snart för på måndag är det..! Pirrigt.
Jag berättade för mamma nyss. Haha. Hon blev lite besviken. Men det var ju inte mer än väntat. Hon tror att pappa kommer att kasta ut mig på gatan, men om han gör det så hjälper hon mig att ta ett lån till en lägenhet sa hon. Tack... Verkligen, tack mamma.
Igår var min sämsta dag NÅNSIN. Och det menar jag. Ingenting gick som jag ville och alla var bara arga och otrevliga. Tyvärr fick mamma stå ut med allt skrikande och gråtande på kvällen när jag kom hem.. Men hon sa tänk på nåt roligt, ni hade ju kul på Hultsfred. Ja, just det! Hultsfred. Och jag började tänka tillbaka på alla underbara konserter, alla roliga människor och... jaa precis. Den där satans "människan", kan jag kalla honom det? Då brast det igen. Hela dagen slutade med att jag la mig framför tvn i min ensamhet, somnade och gick inte och la mig i sängen förens vid 4. Men inte mådde jag bättre då. Täcket var på fel håll, kudden hade inget överdrag och allt såg ut som skit på rummet. Fick ännu ett gråt/vansinnesanfall och somnade med tårarna rinnandes ner på kinderna.
Tack och lov för att allt kändes bättre idag!

Tack snälla, underbara Nella för den här låten. Den var precis vad min långa, tråkiga, gråa, trista vardag behövde. Så fort orden Fuck you kommer i en låt så mår jag genast mycket bättre. Konstigt. Antar att det fortfarande finns mycket som vill komma ut. Mycket som vill sägas. Tyvärr kommer Du aldrig få höra det. Men det är lika bra.

Ååh saknar redan Angelica juuu. Men det är inte alls långt kvar tills hon kommer hem. Lite mer än en månad men det går ju hur fort som helst. När man har saker att göra iaf. Som imon ska vi till Ullared Var längesen jag såg fram emot det så mkt som jag gör nu haha. Det ska bli kul! Hoppas mamma sponsrar lite.. Hrm.. Det blir bara jag, mamma, Josefine och Louise. Mysigt. Så som det ska vara på Ullared.
Sen på fredag är det utgång. För jag vet en som fyller 20 bast på lördag. Oj oj oj. Kan bli vilt på fredag haha.. Men tjejer. INGEN champange. Det kan gå snett då. Rapport kommer på lördag. Ha!
Sen söndag så ska vi på dop. Vincent ska döpas i Hakarps Kyrka. Jag gillar att gå till Hakarps kyrka, den är så mysig och fin. Sen dop är ju så mysigt med :) Annars är ju inte kyrkor så mycket för mig.. Kan jag inte förstå varför he... Man kan väl säga att jag är lite polare med den mörka sidan. Eller ja, den mörka sidan är polare med mig. Det är inget jag själv har valt. Det har bara blivit så. Men jag trivs bra med det! Lite fula ord, lite döskallar och lite bra musik får mig att må så mycket bättre.

Har man inget annat att ta till så gör en dagens. Det är alltid lite uppiggande.
DAGENS:
kläder: Temple jeans, vitt linne, skjorta
frisyr: Platt och tråkigt
låt: Ryan Adams & The Cardinals – How do you keep love alive
tv: När & fjärran
vill ha: En större säng att längta till
sjuka: Halsont.
tråkigaste: All tristess
roligaste: Att träffa Nella igen.

SENASTE PERSON SOM:
sov i din säng: Förutom mig själv,Linus fast det var ett tag sen.
såg dig gråta: Mamma
fick dig att gråta: Haifaa.
fick dig att börja skratta: Min syster Josefine
du gick på bio med: My och Linus, Stoned.
du gick på stan med: Räknas nätshopping?! Isåfall My haha
skickade ett e-mail till dig: Kalufsmakarn Hårdesign
skickade ett sms till dig: Linus
skickade ett lunarinlägg till dig: Vet faktiskt inte. Men jag tror Frida.

HAR DU NÅGONSIN:
sagt "Jag Älskar Dig" till en pojkvän och menat det: Ja. Vet inte om det är bra eller dåligt bara
bråkat med ditt husdjur: Jaa. Massor med gånger.
drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Ja. Men kan inte komma på vad det var just nu

HAR DU NÅGONSIN VARIT I:
Norge: Jaa. Med pappa och hans lastbil. Ska dit snart igen, till Ida!
Danmark: Ja. Massor.
Finland: Åland..
Island: Nej
USA: Nej, men vill det mkt gärna
Tyskland: Ja. Pappa tror ju han är tysk.

Frankrike: Ja. Disneyland i Paris. Paris till nyår igen!!
Spanien: Kanarieöarna
Italien: Ja. Både skidor och solsemester.
Kroatien: Ja. På Krk. Eller hur det stavas..
Grekland : Vet faktiskt inte.. Tror inte det.
Österrike: Ja. Skidor
Schweiz : Ja..
Thailand: Nej
Kanada: Nej
Brasilien: Nej
Belgien: Ja

EXTRA STUFF:
Vad är du mest rädd för: Att förlora någon som står mig nära
Vart vill du gifta dig: I Hakarps kyrka. Helst PerAxel Johnzon som präst. Kanske inte så troligt men jaa..
Vem hatar du verkligen: Det är det nog många som vet.
Varit kär: Ja. På riktigt.
Kör du bil: Ja. Mammas och pappas volvo/vw/cheva
Har du ett jobb: Ja. K-rauta varannan helg och Kalufsmakarn på onsdagar
Gillar du att ha folk omkring dig: Ibland. Inte just nu.
Är du ett hälsofreak: Knappast
Är du ensam nu: Ja.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Den där satans Amy Diamond bara för att jag hatar hennes låtar

FAVORIT:
Rum i huset: Mitt. Känns skönt att ha ett eget.
Typ av musik: Rock, pop. Mest.
Parfym: DKNY - apple och Jennifer Lopez - Still
Månad: Juni/Juli. Kanske december för att det är snö då, oftast.
Mat: Mysemat
Dricka: Cola, vin, sprit. Allt som kommer i min väg.. Inga gräsdrinkar dock.
Godis: Trafikljus
Tidning: Hairstyle & Beuty
Film: Walk the line
Skådis: Mads Mikkelsen
Djur: Schäferhund

DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Nej
Köpt någonting: Jaa. Kläder från Asos. Frukostfika i skolan.
Varit sjuk: Ja.
Sjungit: Ja, klart.
Sagt "Jag Älskar Dig": Nej. Man ska inte slösa på orden.
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Ja.
Träffat någon ny: Jaa. En Norrahammarsbrud som var kund i skolan. Riktigt rolig var hon dessutom.
Saknat någon: Oj. Ja. Tyvärr.
Kramat någon: Jaa. Nella
Kysst någon: Nej nej
Ätit: Ja.. Crunch till frukost, macka i skolan + lunch (couscous med ugnsgratinerad kassler, usch) och macka med mamma och pappa.

Idag är jag bara förvirrad och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Allt har kännts tråkigt och jag har bara varit trött.. Dagens kommentar: ta tag i ditt liv. Tack ska du ha. Den satt där den skulle just idag.

Någon som har ett bra förslag till vad för salong man kan byta till? Säg till isåfall..
Jag är less på det här nu. Man får ju ingen cred för att man står här och försöker sitt bästa. Får ju bara skit hela tiden och det är faktiskt inte så roligt. Hon är ju inte ens här, vad vet hon egtnligen? nee precis.

Jag hatar det här. Det här upp och ner humöret som jag alltid verkar vara på nuförtiden. Det känns inte kul, inte bra. Det känns inte alls. Jag känner ingenting längre. Ingenting förutom att jag saknar Dig. Och det är ju det dummaste som kan vara. Det finns inget sämre. Varför ska du alltid vara i mina tankar och förstöra mina fina dagar. Varför får du alltid regnet att verka så vackert. Så man bara vill krypa upp i dina starka armar och bara vara där, helt skyddad från omvärlden. Att veta att man inte behöver bekymmra sig för någonting i hela världen, att veta att du håller om mig, även om marken under våra fötter skulle försvinna. Du gav mig den känslan och jag vill faktiskt ha mer. Hur dumma vi än är mot varandra så vill jag alltid bara ha mer. Men det är slut på det nu. Du finns inte där för mig. Och egentligen finns jag nog inte här för dig heller. Inte nu när du inte ber om det.

Vad jag skulle vilja mest av allt var att någon av oss bara försvann. Inte på det sättet utan bara bort från stan. Den här stan är för liten för oss, för mig. Jag klarar inte av det. Bara tanken avtt faktiskt kunna möta dig gör mig skakig i knäna. Skulle du komma fram och prata med mig så tror jag ärligt talat att jag skulle falla ihop. Ibland önskar jag bara att vi aldrig hade träffats överhuvudtaget. Ikväll är en sån kväll. Ikväll är en sån kväll då jag bara vill sjunka under jorden, försvinna härifrån. Ta alla mina saker och bara dra.

Ibland kan jag bara inte förstå mig själv. Varför, varför, varför är jag så dum? Att jag går på det varenda eviga gång. Och att jag aldrig någonsin lär mig hur du fungerar. Det bara går inte. Ditt hånflin. Varför ger du mig det varje gång vi träffas? Jag ger inte dig något flin. Varför ska du bara vara så elak hela tiden? Jag gick ifrån dig för jag visste att det skulle sluta som det gjorde. Visst du är inte elak på det sättet, för du säger ingenting. Men på de här åren har jag lärt mig några ansiktsuttryck som jag sent kommer glömma. Ett av dom gav du mig ikväll. Helvete. Jag vill bara be dig dra så långt bort som möjligt, medans jag samtidigt vill ha dig så nära mig som det bara går. Varför kan allt inte bara bli som det var. Varför ska allt vara så jävla svårt. Och varför får du mig att må såhär? Så skit som jag mår nu är det bara du som kan få mig att göra. Kan du inte bara göra mig lycklig istället?
På ett sätt som du gjorde en gång..

For the first time, there is no mercy in your eyes
And the cold wind is hitting my face and you're gone
And you're walking away
And I am helpless sometimes
Wishing's just no good
'Cause you don't see me like I wish you would

Det ska ju vara du & jag..