.

Jag har tusen saker jag vill säga. Tusen saker jag vill skriva. Tvåtusen saker jag vill göra.. Men jag kan inte, jag vill inte, jag får inte och jag orkar framförallt inte. Jag orkar inte engagera mig i något när allting jag gör går åt helvete ändå. Jag vill släppa ut allt, precis allt. Jag är alldeles för feg för det. Jag är för feg för att säga vad jag tycker. För feg för att säga vad jag känner.

Vi hade ett väldigt givande samtal innan, men vad det gav det vet jag inte. Det kändes som att vi fick mycket sagt på så få ord som möjligt. Jag vet att du finns där för mig till 100%, om inte mer, men det känns så jävla fel.
Nee det här är bara trams. Jag vet det. Det skulle aldrig funka, aldrig någonsin.

Helgen är redan slut och inte gör det mig sorgsen ens. Känns inte som att det har varit helg. Har jobbat ända sen i onsdags. Ok det kanske inte ska heta "ända sen i onsdags" men är man inte van att jobba mycket då blir man ju trött. Jag blir det iaf. Märkte idag med att jag jobbat en timme för mycket idag. Grattis till mig. Jag trodde jag började 10 men började 11 och det märkte jag först när jag skulle gå hem. Jag som var så trött imorse!! Men ska jobba imon med sen är jag ledig till torsdag.

Josefine & Aalex har varit hemma i helgen igen. Det är alltid kul. Nu hade dom visst redan åkt till Kaxis när jag kom hem, för att sedan åka tillbaka till Mölnlycke. I fredags la dom ut kräftburar i Stensjön så på kvällen där var det middag hos mormor & morfar. Sen åkte jag hem och la mig. Ganska skönt faktiskt. Sen som sagt jobbade jag igår, slutade vid 16. När jag kom hem hade vi ingen ström så jag satte mig och läste och somnade med boken i handen. Vaknade kl 19 och ringde My. Men hon ville inte komma och äta kräftor hos oss. Sen så ordnade Josefine en liten minikräftskiva här med ballonger, hattar, snaps osv så det blev inte att vi åt förän sent och då var jag så trött så jag orkade inte åka till stan. Men det var kul igår. Pelle hade med sig ett band på när Jossan, Linda & Emma var små som hans pappa (vaktmästare på Stensholmsskolan) hade hemma. Helt otippat. Sjukt kul var det iaf!

Egentligen orkar jag bara inte mer. Jag vet inte om jag vill vara med om det här som händer. Om det ens är något som händer? Jag vet inte. Det är svårt. Kanske inte lika svårt för mig, som för dig. Eller..? Esch. Vad vet jag. Ingenting! Precis ingenting. Och jag kan inte tänka på något annat. Vill bara stänga in mig på mitt rum med en bok och min iPod och stanna där. Stanna tills allt har löst sig av sig själv. Fast det lär väl inte göra det antar jag. Vad händer när du väl är här?
Om någon tycker att jag ser ut som ett frågetecken just nu så är det inget konstigt med det. Jag är ett.

Första gången jag såg Kent var i parken i Huskvarna. För övrigt en av världens bästa parker. Det var på Kalasturnén för jag vet att Hellacopters spelade samma kväll. Jag & Malin hade varit på "förfest" hos Tesa och hennes kompisar. Fast vi drack inget, vi var för små! Sen hookade vi upp med Jesper och Ka. Och vi stod och tittade på Kent, som jag inte tyckte var särskillt bra just då, och när dom spelade Musik Non Stop så hissade dom ner en gigantisk discokula. Sen var jag fast.

Andra gången vi var och kollade på Kent var i Kinnarps arena. Återigen Malin, Jesper, Ka och jag tror att Wille var med oxå. Inte helt säker dock. Det bästa med hela den konserten var att Melody Club var förband. Alla stod och skrattade åt sångaren för han såg rolig ut och rörde sig roligt. Den enda som var allvarlig var Ka för han visste bättre än oss andra. Vem kunde tro att den sprattelgubben skulle bli känd..

Tredje gången var på Tältturnén och det känns inte alls längesen. Malin, My, jag och Glenne grillade marshmallows(?) innan på Vätterstranden och hade jättemysigt. Jag tror att detta var när jag och O precis hade gjort slut för jag vet att jag var livrädd för att träffa honom på konserten sen.
Malin hade en jättejobbig tid och jag vet att jag höll om henne både hårt och länge och jag tror att det var Chans dom spelade då. Det finaste var när Jocke Berg kom upp på lilla scenen bakom alla och stod där med aukustisk gitarr. Avslutningen med Mannen i den vita hatten var hur bra som helst. Jag älskar dom extra verserna han la till.

Fjärde gången var på Hultsfred 2006. Jag kan inte beskriva det med ett annat ord än magiskt. Han var full, han glömde texter, han fifflade med det mesta där uppe på scen. Men han får det. Han är ju trots allt Jocke Berg. Vi stod ganska långt bak för att kunna se allt och slippa trängseln. Det var ok. För längre fram i publiken stod en man som jag ville springa fram till hela tiden och hålla i handen, men som tur var så hindrade trängseln mig. I Ansgar & Evelyne gjorde det riktigt ont i hjärtat.  

M sa: Ta dina piller!!
Och jag blir stel i kroppen, funderar på om jag hade sagt något dumt på fyllan och kunde inte alls komma på hur han kunde veta det. Men när jag frågar vilka piller så säger han allergitabletterna. Vi pratade ju om en katt. Hur kunde jag tro nåt annat..
Men sen började jag tänka på det där, som jag egentligen skulle äta piller för. Jag kommer inte ens ihåg hur länge sen det var det hände sist. Måste varit den där gången när L och jag bråkade om S. På våran halvårsdag. Och det är ju ungefär ett år sen! Hur bra är inte det! Det är ju jättebra : ) Kanske har det gått över? Kanske är det, som min syster tror, kombinerat med pojkvänner. För det var som värst när jag var tillsammans med O. Och två-tre st under tiden ihop med L. Jag borde hålla mig borta från män helt enkelt. För än så länge går det ju bra. Och jag hoppas att det fortsätter så. Både för min egen skull och mina vänners..