Varför nu? Varför då? varför nånsin egentligen.

Hur mycket jag än vill, så går det inte. Det räcker med ett litet litet ord, för dina ord borrar sig djupare in i mitt hjärta än vad någon annans gör. Vad ska jag säga? Vad ska jag göra? Vad är det som händer egentligen. Ibland är världen bara uppochner. Fast ibland känns för tillfället som föralltid. Jag är inte ledsen. Men jag är heller inte glad. Som vanligt känner jag mig bara tom. Det är det jag gör nuförtiden. I fredags hade jag jättekul. Det är sånna kvällar jag behöver, men på natten fick jag mitt break. Förlåt att jag slängde ut alla dumma ord mot dig. Det var inte riktigt meningen att du skulle stå där och ta emot dom. Dom bara kom. Ett misslyckande. Igen.

Hur många chanser får man i livet? En, två? Eller har man hur många som helst. Jag har iaf bränt mina. Det vet jag. Med säkerhet. Ett misslyckande till.

Hej då. Vi kanske ses nån gång igen. Det är bara en textrad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback