.

En sak jag inte förstår är hur jag kan sitta uppe natt efter natt utan att ha viljan till att gå och lägga mig. På nått sätt känns det tråkigt att gå och lägga sig. Det är så ensamt, så tyst och framförallt så tomt. Jag tycker det är jobbigt, skitjobbigt faktiskt om jag nu ska vara ärlig. Därför är det bra att man har så fina vänner som jag har. Tack för att ni faktiskt finns där för mig. Tillochmed när jag är jobbig finns ni där för mig.
Nella, jag blev så rörd innan när jag satt och läste ett av dina gamla inlägg från när vi hade varit på Hultsfred. Det stod så fint: Kattis är ännu finare nu, fastän hon var som stjärnhimlen redan innan, och hennes vänner ger mig mer än de förstår. Nella vad skulle jag göra alla måndagar i skolan utan dig, det vet jag faktiskt inte. Du är så himla fin! Och jag tror att vårat projektarbete kan bli toppen..!

Jag ska inte sitta här och rada upp mina vänner för att det känns lite lamt. Men jag hoppas verkligen att ni vet att ni betyder så jävla mycket för mig. Älskar er. Mycket! Även att vi inte är så många i vårat lilla gäng så känns det verkligen bra. Jag har hellre några få riktigt bra, nära vänner som vet vad jag känner och som jag kan vara med utan att känna mig obekväm, än att ha många ytliga vänner som bara, ja.. Usch helt enkelt. Kan inte ens sätta ord på det.

And then there was only three.