Gå dit ifall du minns.

Ibland kan jag bara inte förstå mig själv. Varför, varför, varför är jag så dum? Att jag går på det varenda eviga gång. Och att jag aldrig någonsin lär mig hur du fungerar. Det bara går inte. Ditt hånflin. Varför ger du mig det varje gång vi träffas? Jag ger inte dig något flin. Varför ska du bara vara så elak hela tiden? Jag gick ifrån dig för jag visste att det skulle sluta som det gjorde. Visst du är inte elak på det sättet, för du säger ingenting. Men på de här åren har jag lärt mig några ansiktsuttryck som jag sent kommer glömma. Ett av dom gav du mig ikväll. Helvete. Jag vill bara be dig dra så långt bort som möjligt, medans jag samtidigt vill ha dig så nära mig som det bara går. Varför kan allt inte bara bli som det var. Varför ska allt vara så jävla svårt. Och varför får du mig att må såhär? Så skit som jag mår nu är det bara du som kan få mig att göra. Kan du inte bara göra mig lycklig istället?
På ett sätt som du gjorde en gång..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback