Mina lååår...

Jag vill bara hata dig så himla mycket. Men jag kan inte göra det längre. Jag har ingen anledning att hata dig.. Det finns inte ens små bråk som jag kan tänka tillbaka på som jag fortfarande irriterar mig på. Det skulle verkligen vara så mycket enklare att kunna hata dig. Nu gör jag inte det. Och nu sitter jag här och är lika fundersam som jag alltid är när det finns för mycket som vill sägas.

Bowlingen i måndags var skoj. Lite väl skoj haha. Tisdagen var seeg. Egentligen var jag väl inte bakis, men kändes som det.. Särskillt när vi satt på Alcamo, då kändes det tröttsamt. Tröttheten kom bara över mig, precis som handsvetten i måndags haha. Jaa, jag tappade klotet.. Och nu har jag träningsvärk! Jag ska ut o gå med. Kanske springa tillochmed. Jag har hört att man tränar bort träningsvärk. Hur nu det kan stämma. Jag tycker inte det verkar logiskt på nåt sätt. Men å andra sidan så är det ju inte mycket som är logiskt i mitt huvud nuförtiden.

Det är så gött. Jag har vårkänslor. Men inte för nån person. Det är lite konstigt. Men jag känner mig sådär på gång. Kanske inte uppfattas av alla andra men jag känner mig gladare nu än vad jag gjort på länge. Fastän inte riktigt allt har löst sig än så känner jag att det är på g. Allt måste väl börja i nån ände va?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback