You're my crack of sunlight.

Nu har jag fyllt i ansökningsblanketten till Panache. Alltså ett steg närmare att flytta härifrån. Lite senare idag ska jag skriva om mina andra ansökningar som jag ska lämna runt på olika salonger på torsdag och fredag. Det här känns verkligen jobbigt. Det är jobbigt att gå runt överallt för att veta att man kommer få ett nej på de flesta ställena man går in på. Det är både psykiskt och fysiskt jobbigt. Sist jag gjorde det, här hemma, så var jag helt tom efteråt. På kvällen när jag satte mig ner så var jag nära på att börja gråta. För man får dom tankegångarna. Är det det här jag vill? Ska jag verkligen bli frisör? Ska det vara såhär jobbigt hela livet? Ska man finna sig i att känna sig oduglig vart man än går?

Idag har jag ett späckat schema. Nästan iaf. Angelicas lillasyster Jonna ska komma hit nu och klippa sig. Sen vid halv fyra ska jag och Louise upp till Riddersberg igen, med Izzy. Hoppas verkligen att hon är frisk nu. Hon verkar ju liksom inte bli det. Det har jag inte ork till just nu. Det är så mycket annat som händer runtomkring. Det vore toppen om hon var frisk, eller åtminstone på bättringsvägen! Sen efter det ska jag iväg och klippa Johan. Och efter det är väl klockan typ halv åtta eller något. Och emellan allt det här så ska jag hinna plugga, städa mitt rum och äta med. Det här kommer gå bra.

Igår hade vi våran egna söndagkväll. Kändes nästan som att jag var bakis igår med. Tror att vi alla tre kände oss lite så? Trötthet har ofta en sån effekt haha. Vi hyrde iaf två jätteroliga filmer. Som jag och Malin var ensamma om att se vissa stunder. My vaknade ur sin dvala då och då och frågade oss om varför vi sjöng...... "vem urocka micken??" Jag vet inte riktigt hur det stavas när man rockar micken på öxnehaga språk. Men det var sjukt kul!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback