.

Ok. Irritation nr 1:
Till att börja med så skickar man inte in bilder på sig själv till en tidning. Bara det är ännu ett bevis på vad hon är för slags människa. Jag är ledsen att behöva säga det här men "vad var det jag sa." En ensam, enligt mig även ful, människa som bara sliter åt sig andras män utan att ens tänka sig för. Eller ja just det! Hon tar dom inte ens. Hon får ju bara rester. Det är ju såå det är. Nu minns jag. Haha. Stackarn.

Irritation nr 2:
Träffas man kontinuerligt och bryr sig om varandra då gör man inte så. Då kan man åtminstone vara så pass ärlig och säga sanningen. Du är ju så JÄVLA uppenbar om det så varför inte bara säga det rent ut. Och sen låtsas som att du inte kommer ihåg vem det var. Idiot! Men på ett sätt var det bra. Nu vet jag var jag har dig, och det är lååååångt bort. Så långt bort att du inte ens är värd besväret. Jag trodde att det kanske fanns en liten liten gnista hopp om oss, det ska jag erkänna. Men nu i efterhand så känner jag ju att det var inga kärlekskänslor. Inte ens tycka-om-känslor. Det var vad det var. Och det var bra, det ska erkännas. Men nu är det slut. Over - finito - SLUT. Kalla det vad du vill, men det finns inte längre iaf. Vi finns inte längre. Du satte ett ganska bra stopp på det. Och det är skönt t t t t t t t t.

Irritation nr 3:
Att jag inte får gå ut förän om 4veckor!!! Eller får får jag väl men då får jag ju gå utan roligt sällskap haha.