.

"Min älskling har ett hjärta av snö
så skört och vasst som skaren
och det smälter lika lätt som isen i
drinken i glaset som hon lämnat i baren"

Jag minns det fortfarande. Det var som igår. Och jag sitter fortfarande fast i det förflutna. Lite för långt bak i tiden för att kunna släppa taget om allt. Lite för hårt hållen av tiden som egentligen inte finns. Lite för mycket, för att kunna släppa in någon helt. Någon ny. Kanske är det så att man är kär i kärleken. Innan var du inte riktigt verklig, det är du nu. Alla vet, alla frågar, alla fnissar men jag tycker bara det är jobbigt. Att vara kär är inte min grej, jag säger inte att jag är det nu, men jag borde inte bli det heller. Det är först när man är kär och att allt är underbart, det är då man börjar ställa frågor och det är då det skiter sig.

Mitt hjärta smälter alltför lätt, det visste du. Men nu har jag blivit äldre och det känns som att jag faktiskt har lärt mig något av de misstag jag tidigare gjort. Och jag är ledsen, men jag vågar inte släppa allt riktigt än.