Miles away.

Jag vet att det har blivit mycket musik inlägg på senaste. Men på nåt annat humör är jag inte. Det går inte. Det finns inte. Det kommer aldrig att finnas någonting överhuvudtaget. Face the facts. Jag har insett det så många gånger och varenda gång krashar jag lika hårt. Men sen går det en vecka och jag har glömt allt. Jag är bara så rädd att förlora det lilla som faktiskt finns. Att du spelade Roads. Då tappade jag allt, och då fanns du där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback